11. Estuans interius
(Solo per Bariton)
Vred och led en natt jag satt
vaken på mitt läger
arg på folkets usla prat,
till mig själv jag säger:
”Gjord av lös materia
som för litet väger
är jag likt ett vindrört löv:
ingen ro det äger.”
Hur den vise stadig är
skrifterna beskriva:
ned kan ingen flod hans hus,
byggt på klippan, riva,
mig man ser på dåras vis
liksom böljan driva,
flodens våg, som aldrig kan
sammastäds förbliva.
Som ett skepp på havets våg
utan styrman svänger,
som på skyars höga stig
flyktig fågel flänger,
inga band mig binda fast,
intet lås mig stänger,
jag till mina likar går,
mig med bovar mänger.
Hjärtats allvar har
jag intet sinne för,
leken är värd att älska
och ljuvare än honung;
vad än Venus befaller
är en lätt möda,
hon, som aldrig bor
i tröga hjärtan.
På de ungas breda väg,
vart den nu kan bära,
går jag, snärjd i lastens garn,
glömsk av dygd och ära,
vällustnöjen älskar jag
mer än nådens lära,
död i anden blott jag kan
köttets lust begära.
12. Cignus ustus cantat
(Solo per Tenore e Coro)
En gång var sjöarna mitt hem,
en gång var jag vacker att skåda
- när jag var svan.
Stackare jag,
nu är jag brunstekt
och svårt bränd!
Stekvändaren vrider fram och åter,
elden bränner mig svårt,
nu bär hovmästaren fram mig.
Stackare jag,
nu är jag brunstekt
och svårt bränd!
Nu ligger jag på ett fat
och kan inte flyga min kos,
glupska tänder ser jag.
Stackare jag,
nu är jag brunstekt
och svårt bränd!
13. Ego sum abbas
(Solo per Baritono)
Jag är abbot i Schlaraffenland,
och mitt råd är en samling drinkare,
och i Decius anhang har jag behag,
och den som om morgonen frågar efter mig på krogen,
han skall efter kvällningen gå naken därifrån,
och sålunda berövad sina kläder skall han ropa:
”Ve mig! Ve mig!
Vad har du gjort, skändliga lott!
Mitt livs hela glädje
har du tagit ifrån mig!”
14. In taberna quando sumus
(Choro)
När vi sitter på krogen,
tänker vi inte på gravens mull,
utan vi skyndar till tärningsspelet,
åt vilket vi hänger oss så svätten lackar.
Vad som än händer på krogen,
där penningen är munskänk,
det bör man ägna sin forskariver,
om jag skulle säga något, så hör på!
Några spelar, andra dricker,
andra övar värre laster.
Vad dem som spelar beträffar,
så spelar en del t o m av sig kläderna,
en del får nya kläder där,
en del klär sig i säck och aska.
Där fruktar ingen döden,
alla sätter sin lit till Bacchus.
För det första – vinets rikedom:
härur dricker frie män;
en skål dricker de för de fågna,
tre för de levande,
fyra för all kristna,
fem för de i tron bortgångna,
sex för den köpta kärlekens systraskap,
sju för skogsmännen,
åtta för vilsna bröder,
nio för munkar i förskingringen,
tio för dem som är på sjön,
elva för de oense,
tolv för dem som dömts att göra bot,
tretton för dem som drar utefter vägarna,
såväl för påve som för kung
dricker alla huller om buller.
Hustrun dricker, mannen dricker,
knekten dricker, klerken dricker,
han dricker, hon dricker,
drängen dricker jämte pigan,
den raske dricker, den late dricker,
den vite dricker, den late dricker,
den ståndaktige dricker och den opålitlige dricker,
den obildade dricker, den lärde dricker.
Den fattige och sjuker dricker,
den landsflyktige och obemärkte dricker,
gossen dricker, gubben dricker,
priorn och äldsten dricker,
systern dricker, brodern dricker,
gumman dricker, brodern dricker,
hon dricker, han dricker,
hundra dricker, tusen dricker.
Knappt all världens rikedomar räcker,
när alla dricker omåttligt
och utan gräns -
om de också är glada, när de dricker,
så skinnar oss alla människor,
och så blir vi fattiga.
Må de, som tar våra pengar, fördömas och
må de inte skrivas bland de rättfärdiga!