Borttappade kärnvapen.

I dagens morgontidning refererar man till ett BBC-reportage som hävdar att det ligger en borttappad atombomb någonstans på Grönland. Atombomb kvar under Grönlandsisen.

Det är naturligtvis inte bra att tappa bort sådana saker, dels av militärstrategiska skäl med risk för att teknologin plockas upp av någon annan och naturligtvis även av miljömässiga skäl. Detta är dessvärre inget unikt fall, förutom i det avseendet att man verkligen har försökt att hitta bomben och att sanera området från radioaktivitet.

Det har skett tusentals olyckor bara med amerikanska kärnvapen, de allra flesta är helt odramatiska och ofarliga men finns ändå rapporterade i olika mer eller mindre hemliga rapporter i USA:s kongress. Några olyckor är såklart mer dramatiska så som t.ex. den här grönländska bomben eller en olycka i Spanien 1966:. En amerikansk B52 kolliderade med ett tankplan och två av bomberna ombord förstördes med radioaktivt material regnandes ner över landskapet som följd. En av bomberna landade intakt i havet och en på land. Den i havet var svårast att hitta men efter en gigantisk sökoperation åtefanns även den.

Det har även skett tiotals eller kanske uppåt hundra dramatiska (med explosioner, brand eller totalförstörda kärnvapen som följd) olyckor inom USA:s gränser men dessa har varit enklare att hemlighålla från allmänheten. Lägg dock på minnet att samtliga finns rapporterade och att samtliga har resulterat i omfattande utredningar och där det har funnits behov har saneringsarbeten utförts.

Den grönländska bomben är den enda utanför USA:s territorium som vi känner till och som ännu inte är upphittad. Det är inte helt otroligt att det finns fler men som av självklara skäl inte har offentliggjorts. I USA finns idag två plutoniumbomber och en uranbomb som fortfarande inte har hittats, detta är offentliga uppgifter då de inte löper risk att stjälas av någon kines eller ryss.

Risken att en laddning skulle detonera av en olyckshändelse är minimal, nästintill obefintlig men skulle det ändå ske är det sannolikt ingen katastrof. Vi tenderar att överdriva kärnvapens farlighet i allmänhet och radioaktivitet i synnerhet. Kärnvapen är såklart skitfarliga om de används som avsett men i rena olyckshändelser är konsekvenserna sällan särskilt förödande.

Den stora faran är endast lokal vid olyckor men global vid använding.

Problemet är när kärnvapnen hamnar i fel händer. Ryssland är en sådan hand. De borde aldrig ha tillåtits att inneha kärnvapen. Ingen vet hur många kärnvapenladdningar våra fyllon till grannar har slarvat bort, inte ens de själva. Det värsta av allt är att de fullständigt skiter i det. Putin och Medvedev har återigen börjat rusta upp sin kärvapenarsenal och man tycker att det borde få större uppmärksamhet i Svenska säkerhetspolitiska kretsar än det faktiskt får. Vi bryr oss tydligen mer om en borttappad bomb på Grönland än kanske tiotals borttappade i Östersjöområdet.

Grundkurs i politik.

När man talar om trollen.

Jag vet att de flesta av er inte är intresserade, av världen i allmänhet eller Afrika i synnerhet.

Här är i alla fall en skitbra nybörjardokumentär om Darfur och Tchad: The Devil Came on Horseback
Den är lättillgänglig, gripande som fan och har fina bilder, så klicka och kolla innan den försvinner i internetbruset.

Det övergår mitt förstånd hur det kommer sig att vi inte gör någonting. Vad fan gör Carl Bildt? Vad gjorde oppositionen? Vad gör resten av världen? Konflikten i Tchad/Darfur är inte svår att förstå. Den är inte grå på något sätt. Det finns onda förövare och det finns offer, vi vet vad som händer och vi har sagt ”Aldrig igen”. Det är skitenkelt att lösa, med våld.

Varför skickar vi inte bara ner militären och skiter i vad FN som blockeras av Sudans kompisar Kina och Arabvärlden säger? Historien kommer att ge oss rätt. Ge mig ett par veckors militär träning så åker jag ner och dödar det där jävla packet själv. Jag pröjsar biljetten ur egen ficka. Seriöst alltså.

Pyttelilla Sverige kan med vår pyttelilla militära expeditionsstyrka stoppa ett folkmord och rädda hundratusentals liv inom tio dagar från det att beslutet är taget. Nej, just ja… Vi får ju inte lägga oss i andra länders inre angelägenheter. Fuck that!

Snabböversikt, Tchad.

Det pågår många konflikter i Tchad men bara ett folkmord.

Eftersom svensk media vägrar att rapportera vad som sker får väl Hundlivet ta tag i saken.
Den etniska rensningen i östra Tchad är exakt samma som den i Darfur, det är samma arabiska beridna mördarband. De har mer eller mindre mördat och skrämt iväg alla ickearaber på den sidan av gränsen och fortsätter nu över till Tchad för nya villebråd.

Varför ingen vågar säga som det är, nämnligen en etnisk konflikt där medeltidsaraber uppbackade av ”moderna” arabimperialister står för mördandet, övergår mitt förstånd. Det går så jävla bra att peka ut vilka som helst (här kan du infoga Hutsier, Tutsier, Serber, Tyskar, Turkar, Perser, Pashtunier, onda USA-imperialister från Texas, svenska medelålders män eller någon annan) när de gör sig skyldiga till vidrigheter, men uppenbarligen inte araber.

Sverige kommer sannolikt inom några dagar att skicka ner soldater för att skydda de än så länge överlevande flyktingarna, men vi får inte nämna vem de ska skyddas mot!?

Framtiden var mer närvarande i dåtiden.

End of the world as we know it.

Peace in our time.

Dagens bild.

En man ger blommor till irakiska soldater:

Några sekunder senare är de mördade av en självmordsbombare:

Partipiska.

Enligt valresultatet röstade 99,3 % av tjetjenerna på putins stödparti Enade Ryssland.

70% hade kallats för fusk, 51% hade också kallats för fusk. 99,3 % är ett hånfullt långfinger mot mig personligen.

Nato.

Som jag tidigare har nämnt finns en stor diskrepans mellan våra politikers förhållningssätt till vissa frågor och hur samhällsdebatten går.

Sverige kommer inte att förbehålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba en annan EU-medlemsstat eller ett annat nordiskt land.

Ovanstående är en formulering ur försvarsberedningen som presenterades idag. Det här innebär alltså att vi utan krav på motprestation åtar oss att försvara samtliga Nato-länder utom Turkiet, USA och Canada vid ett militärt angrepp. Vi har med andra ord en officell hållning som lyder: Vi försvarar er men ni behöver inte försvara oss.

Varför är frågan om ett Natomedlemskap samma sak som politiskt självmord i Sverige? Jo, för att samhällsdebatten är helt verklighetsfrånvänd. Våra politiska partier (samtliga utom Vänsterpartiet) lever i en realpolitisk verklighet och står bakom försvarsberedningens förslag medan samhällsdebatten och därmed folkbildningen styrs av proggjournalisterna. Det är min fasta övertygelse att svenskarna är ett pragmatiskt folk och om vi bara erbjuds ett faktaunderlag fritt från journalistiska vanföreställningar om vad folket är kapabelt att förstå så skulle alliansfriheten sedan länge vara skrotad. Nu tvingas våra politiker smyga oss in bakvägen i ja, t.ex. försvarsallianser.

Samhällsdebattens vanföreställningar leder ju i ett längre perspektiv oundvikligt till att folket också bär dessa vanföreställningar. Det finns otaliga exempel på hur politikerna är överens om en sak och samhällsdebatten om en annan. Det är givetvis båda lägrens skyldighet att försöka vinna dragkampen om folket. I Sverige är dock samhällsdebattörernas läger så starkt att politikerna inte ens vågar försöka. Det är därför vi saknar visioner i svensk politik. Det är därför folket gång på gång behöver luras in i framtiden.