Partipiska.

Enligt valresultatet röstade 99,3 % av tjetjenerna på putins stödparti Enade Ryssland.

70% hade kallats för fusk, 51% hade också kallats för fusk. 99,3 % är ett hånfullt långfinger mot mig personligen.

Vakna upp, vakna upp Carl Bildt, hur många liter blod har imperiet spillt?

 

Gissa vad som är 70 meter högt, placerat två mil utanför gotlands kust väl synlig från land och hårdbevakas av världens mest ondskefulla militärmakt?

Svar: Den tilltänkta underhållscentralen för gasledningen från Ryssland till Tyskland.

Fuck you Carl Bildt, om du säljer ut vårt lands redan haltande oberoende av Ivan till förmån för dina privata intressen i energibranchen.

Här är vad 19 kap. 1 § i brottsbalken säger om dig: Den som, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes för högförräderi till fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år.

Bistånd igen.

Nej alltså, jag är inte säker på att jag vill minska biståndet.

Men man borde kanske göra som med alla andra statliga budgetar. Biståndsbudgten är mig veterligen det enda fallet där man först har en förutbestämd summa och sen febrilt letar efter ställen att spendera den på?

Jag undrar lite över vart pengarna som inte har hunnit spenderas vid bokslutet tar vägen och så. Kanske (i min värld högst troligt) spenderas det en jävla massa stålar varje år på skitsaker som inte är värda bistånd mest bara för att man ändå ska göra av med dem. Jag förstår inte hur lilla SIDA med flera (SIDA hanterar ca 60% av den totala statliga biståndsbudgeten. Vem som hanterar resterande 40% av de 30 miljarderna vet jag inte), ska kunna hålla koll på att alla dessa miljarder som regnar över världen går till hyggliga saker.

T.ex. spenderade SIDA 359 288 000 skr i Ryssland under 2006. Varför det?

På av på av på av på av på av.

 

Ivan visar ännu en gång att han inte kan hantera makt ansvarsfullt. 

Förra seklet var det kärnvapenknappen han fingrade på, nu har han dessutom olje- och gasknappen att riskfritt pilla på. Han kan med en knapptryckning stänga av hela länder lite som han vill, on off on off och han gör det flitigt. Senast i raden är Estland.

1. Gör Sverige energioberoende av Ryssland.

2. Verka för att göra vår närmaste omgivning energioberoende av Ryssland. Underlätta bygget av en pipeline från Norge via Sverige och Gotland över till Baltikum. 

3. Verka för att göra resten av Europa energioberoende av Ryssland genom att stoppa den vansinniga idén om en ledning i Östersjön från Ryssland till Tyskland.

Ovanstående kommer att kosta, men alternativet är ännu dyrare. Andra utrikespolitiska frågor känns ganska löjliga när man ställer dem i skuggan av den ryska björnen. Att det inte behövs särskilt mycket för att han ska trycka på knappen ser vi ju tydligt i Estland nu.

Tänkbart scenario: De ryska hororna och tiggarna på Stockholms gator känner sig missnöjda över situationen och klagar hos sin ambassadör. I samma veva utkommer Herman Lindqvist med en uppdiktad bok där våra krig med arvfienden för några hundra år sedan beskrivs något nationalromantiskt ur vår synvinkel, och vips sitter vi här och undrar vad fan som hände i skenet av ett stearinljus.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=645692

Minera finska viken!

De ryska fyllekravallerna har nu spillt över och drabbar även Sverige.

Idag attackerades Sveriges ambassadör i Moskva av en packad och uppretad pöbel. Ett typiskt uttryck för Ivans dåliga spritsinne, det i kombination med hans våldsamma tendenser är en ständig oro för omgivningen och gör honom till klassisk bully, helt enkelt.

Som vanligt i Ryssland utnyttjar makten detta för storpolitikens syften. Förvisso vet man sällan vad som är hönan eller ägget i denna bondgård, men sannolikt startade det hela av att de utsända alkisbosättarna i Estland inte känner sig nöjda nu när de inte längre kan låta partipiskan ge dem fördelar på andras bekostnad.

Länk: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=645500

Tolerance becomes a crime when applied to evil.

FN:s råd för mänskliga rättigheter har i dagarna antagit en resolution som förbjuder förtal och ärekränkning riktad mot islam.

Jag såg den här nyheten för ett par dagar sedan men tog för givet att det var ett aprilskämt. Idag hittade jag dock källan till nyheten på www.un.org och inser att det är allvar. Resolutionen maskeras som ett försök att minska klyftorna mellan den muslimska världen och väst men, klyftorna minskas enbart på yttrandefrihetens och västs bekostnad. Resolutionen nämner Islam två gånger och alla andra, ingen gång. Nu är det enligt FN-rådet förbjudet att rita muhammedteckningar. Känns som att det är lite fel ände att börja i när det gäller muslimska länder och mänskliga rättigheter.

De som är röstade för resolutionen var följande länder: Algeria, Azerbaijan, Bahrain, Bangladesh, Cameroon, China, Cuba, Djibouti, Gabon, Indonesia, Jordan, Malaysia, Mali, Mauritius, Mexico, Morocco, Pakistan, Philippines, Russian Federation, Saudi Arabia, Senegal, South Africa, Sri Lanka and Tunisia.

Mot resolutionen: Canada, Czech Republic, Finland, France, Germany, Guatemala, Japan, Netherlands, Poland, Republic of Korea, Romania, Switzerland, Ukraine and United Kingdom.

Nedlagda röster: Argentina, Brazil, Ecuador, Ghana, India, Nigeria, Peru, Uruguay and Zambia.

Om inte det här får de närmast fanatiskt FN-dyrkande svenskarna att åtminstone känna en viss skepticism mot det diktaturstyrda rådet så vet jag inte vad som krävs. Vad säger Jan Eliasson, som var drivande i inrättandet av rådet? Vad säger Sverige?

Hundlivet säger i alla fall: Om de mänskliga rättigheterna respekteras kan inte Islam praktiseras, och vice versa.

Darrar på manschetten

Ivans senaste utspel i stormaktspolitiken fick världens ledare att tappa fattningen.

Någon som inte bara tappade fattningen utan även brallorna, cykeln, galoppen och hela förståndet är den amerikanska senatorn Joseph Lieberman: - Till och med vår inblandning i Irak, förvisso i Afghanistan, är i enlighet med FN-resolutioner, sade Lieberman.

Öh… va? Till och med Carl Bildt hade kunnat uttrycka sig rakare än sådär utan att riskera aga från ryssen.

Nu är det ju mycket möjligt att Svd har gjort en miss i översättningen men jag fann det i alla fall lite småroligt.

Grattis Finland!

I år fyller lillebror 90 år. Det tycker jag vi borde uppmärksamma lite granna.

De flesta av oss har väl haft nåt litet mumintroll i klassen eller åtminstone nån alkoholiserad granne med dåligt humör. Vi har hört historier om finsk Sisu och vinterkriget hit och vinterkriget dit, om hur morbror Pecka och farbror Jari slog ut de sovjetiska stridsvagnarna med bara en kniv och en flaska Koskenkorva. Hur finnarna slogs för att det otacksamma Sverige skulle få leva i frihet. Hur de fick lida på grund av svenskarnas bögighet. Hur vi var alliansfria under Kriget och hur vi inte ställde upp under vinterkrigt.

Jag förstår att man som ung trevande nation försöker att hitta en identitet, och att det ofta görs genom historierevisionism och glorifierande av frigörelsernas beväpnade hjältar. Men någon måtta på självgodheten och anklagandet får det fan vara. Här har ni:

-Ni har förlorat samtliga krig ni har gett er in i.
-Ni har begått folkmord och haft koncentrationsläger med tiotusentals döda som följd. Särskilt kvinnorna gick ni hårt åt men, det passar väl bra in i bilden av er själva som machokulturens främsta försvarare.
-Ni brukar klaga på att vi var ryggradslösa under 2:a världskriget som släppte igenom några tysktåg från Narvik. Eh… Ni var ju totalt knullade av tyskarna under hela kriget.
-Efter det låg ni med Ivan ända fram till 80-talet. Inte lite heller, ni låg där på rygg med fötterna ända upp bakom huvudet och ropade efter mer mer mer.
-Det spelar ingen roll hur mycket era skolböcker berättar om hur ni ”hyrde ut vissa delar av landet under några år” till Sovjet efter kriget. NI VAR OCKUPERADE och så vitt jag vet pratar man ryska i Karelen än idag.
-Era tjejer är korta, feta och fula.
-Vi skiter i hockey.

Moi, mukulat!

Världens fem värsta länder att leva i.

1: Norge. Detta folkloristiska disneyland ger mig kväljningar. Tänk hurtfriska, lusekofteklädda, klämkäcka göteborgare och bästkusten.

2: Nya Zeeland. Har aldrig varit där men av vad jag har sett på tv så kan man dra slutsatsen att landet består av extremsportande, adrenalinknarkande backpackers och får. På senare tid har det nog säkert flyttat dit en del lajvrollspelande alver och dvärgar också.

3: Iran. Jag gillar sprit, sex och parabolantenner.

4: Brittiska öarna. Jag gillar snygga tjejer.

5: Israel. Allt är stängt på lördagarna och modet med gula stärnor på kläderna har jag aldrig förstått mig på. Etno chick känns sååå 2005.

Jag struntade i att ta med Ryssland på listan av hänsyn till de öststatsluder som skrev i gästboken vid mitt andra blogginlägg… inte. Ryssland platsar helt enkelt inte på denna lista för att det verkar vara ett bra land att bo i. Billiga cigg, öl och fruar is the shit. Vore jag er skulle jag inte försöka flytta till Sverige hela tiden.

Ivan rör sig igen!

I bland annat den här debattartikeln väcks mitt hopp igen. Säga vad man vill om sossarna men de har alltid tagit ryssen på allvar.Sedan tidernas begynnelse har han låtit sig kuvas av den ena dåren efter den andra och har naturligtvis snappat upp ett och annat smuts under årens lopp. I ryssens ryggmärg sitter en nedärvd reflex som säger; gå västerut mot svensken.Låt er inte luras av de senaste årens småkrig i söder. När östern mullrar igen kommer dess bannor att riktas över östersjön.

Ryssen hatar oss. Låt oss för guds skull inte vara naiva nog att tro något annat.

Ryssen har alltid varit och är fortfarande ARVFIENDEN. Ni spolingar som har glömt hotet från öst sviker generationer av förfäders blod, kamp och rädsla. Har ni glömt eller har ni bara förträngt? Har våra politiker svikit i folkbildningen? Jag minns i min barndom (sent 70-tal och tidigt 80-tal) hur jag gråtande av rysskräcken sökte tröst i mammas försäkran om att vi vid ett krig skulle ta oss över gränsen till Norge och NATO. Jag minns hur jag sökte tröst i skolböckernas försäkran om att vi hade världens bästa flygplan i form av J-37 Viggen. Jag minns hur morfar med sin älgstudsare skulle mota ryssen i grind tillräckligt länge för att vi skulle kunna fly. Givetvis övergick det här i tioårsåldern till en ursinnig försvarsvilja som hela den yngre generationen verkar ha tappat.

Ivans avundsjuka blickar vänder snart västerut igen. Var så säker.