Euforisk skadeglädje på internet.

Igår kväll satt jag och slösurfade på Flashback när plötsligt någon som kallade sig Vuxna Förbannade Hackare postade ett inlägg. Vad som sedan följde går till svensk internethistoria.

Gruppen eller personen som kallar sig Vuxna Förbannade Hackare (i fortsättningen refererat till som VFH) postade ett ”pressmeddelande” på datorsäkerhetsforumet. Det gick i stora drag ut på att VFH är trött på kvällstidningsjournalistik och dokusåpor, följt av en öppen väg in i Aftonbladets mailsystem, över 1000 mailkonton publicerades.

Forumet Flashback är bland mycket annat en stor samlingsplats för människor som hatar Aftonbladet och inom bara några minuter strömmade användarna in i tidningsredaktionens hjärta. Därifrån var det såklart enkelt att bl.a. ta sig vidare in i ”kvällstidningsjournalisternas” facebook- och youtube-konton och lyckan var total. Förutom en hel del vanlig skadegörelse och pubertala skämt snaskades det i hemligheter.

Säga vad man vill om tilltaget men med tanke på den avsky som jag och många fler känner mot kvällstidningarna så är resultatet inte direkt överraskande. Att den här genomruttna samhällsinstitutionen inte har råkat ut för fler ”militanta” aktioner är inte bara förvånande, det är ett bevis för att de har lyckats i sitt korrumperande av våra intellekt. Det finns militanta organisationer som attackerar stadsjeepar men ingen som attackerar kvällspressen. Hur sjukt är inte det egentligen?

Det här hacket eller vad det kallas måste vara ett av de allvarligaste hittills i Sverige. Tänk hur många nervösa tipsare, politiker, militärer, gangstrar, poliser och alldeles vanliga svennebananer som nu biter sina naglar och undrar över vad som har spridits för vinden. Jag hoppas och tror att hackarna inte publicerar sånt som rör vanliga stackars människor. Jag hoppas däremot att journalistpacket behandlas skoningslöst utan pardon och att viktiga samhällsfunktionärer drar sig för att samarbeta med Aftonbladet. Det finns andra seriösare medier att använda sig av i fortsättningen.

Nato.

Som jag tidigare har nämnt finns en stor diskrepans mellan våra politikers förhållningssätt till vissa frågor och hur samhällsdebatten går.

Sverige kommer inte att förbehålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba en annan EU-medlemsstat eller ett annat nordiskt land.

Ovanstående är en formulering ur försvarsberedningen som presenterades idag. Det här innebär alltså att vi utan krav på motprestation åtar oss att försvara samtliga Nato-länder utom Turkiet, USA och Canada vid ett militärt angrepp. Vi har med andra ord en officell hållning som lyder: Vi försvarar er men ni behöver inte försvara oss.

Varför är frågan om ett Natomedlemskap samma sak som politiskt självmord i Sverige? Jo, för att samhällsdebatten är helt verklighetsfrånvänd. Våra politiska partier (samtliga utom Vänsterpartiet) lever i en realpolitisk verklighet och står bakom försvarsberedningens förslag medan samhällsdebatten och därmed folkbildningen styrs av proggjournalisterna. Det är min fasta övertygelse att svenskarna är ett pragmatiskt folk och om vi bara erbjuds ett faktaunderlag fritt från journalistiska vanföreställningar om vad folket är kapabelt att förstå så skulle alliansfriheten sedan länge vara skrotad. Nu tvingas våra politiker smyga oss in bakvägen i ja, t.ex. försvarsallianser.

Samhällsdebattens vanföreställningar leder ju i ett längre perspektiv oundvikligt till att folket också bär dessa vanföreställningar. Det finns otaliga exempel på hur politikerna är överens om en sak och samhällsdebatten om en annan. Det är givetvis båda lägrens skyldighet att försöka vinna dragkampen om folket. I Sverige är dock samhällsdebattörernas läger så starkt att politikerna inte ens vågar försöka. Det är därför vi saknar visioner i svensk politik. Det är därför folket gång på gång behöver luras in i framtiden.

Alternativ?

Det är nyttigt med andra infallsvinklar i samhällsdebatten än de från SVT och de stora tidningarna. En dags tittande på nedanstående kvalitetskanal ger mer än ett års tittande på SVT:

http://tv.axess.se

De döda fiskarnas adel.

I onsdags togs ett riksdagsbelut om att skicka ett skyttekompani om ca. 200 soldater till Tcad.

Media har börjat få upp ögonen för sveriges militära insatser utomlands, gott så. Dock letar de febrilt efter infallsvinklar som passar in i deras grumliga tanke- och idéklimat. Exempel på det är Gustav Fridolins Kalla fakta-reportage från i våras om den svenska Afghanistanstyrkan, ett reportage där han försökte skapa en skandal av att svenskarna hade varit i strid och dödat en lokal maffialedare/krigsherre. Ett annat exempel är Sveriges radios program Konflikt som i söndags ägnade en timme åt det klyschiga ämnet; Är våra svenska pojkar och flickor beredda på att de kan råka döda någon?

Psykologiska förberedelser ÄR viktiga men fokus för dem måste vara vanlig krishantering, inte politiskt tillrättalagd programering som har till syfte att göra rödvinssippande kultursideskribenter av våra hjältar. Våra soldater ska vara förberedda för världen, inte för rädda för Gustav Fridolin.

Sverige kan om bara några veckor ha uppåt 4000 soldater i aktiv utlandstjänst. Det är ett riktigt ansenligt antal även i ett internationellt perspektiv. Jag har faktiskt svårt att erinra mig någon motsvarighet i världen, förutom direkt krigförande länder som t.ex. USA eller Storbrittanien.

Det här gör mig stolt och glad. Äntligen kan vi göra något riktigt gott för den här planeten, förutom genom ord och diplomati. Sverige har sedan Dag Hammarskjölds tid hållt en relativt hög internationell profil men har tenderat att snacka mycket och göra lite.

Jag är inte det minsta orolig för att våra höga militärer eller politiker skulle ge marchorder om moraliskt tveksamma insatser. Under 50 år har vi skaffat oss en enorm erfarenhet av beslutsprocessen som leder fram till detta och inte en enda gång har vi ens vart nära att trampa i klaveret.

Jag är skitglad över att styret, oavsett vem som sitter vid rodret, genomgående har haft ballarna som krävs för att uträtta sanna hjältedåd.

Jag är dock mycket orolig för samhällsdebatten. Samtidigt som vi har makalöst kompetenta beslutsfattare i de här frågorna har vi sanslöst inkompetenta samhällsdebattörer inom samma område. Vi har i själva verket ingen debatt alls om detta. Debatten drivs av kultursidorna, SVT och frilansande politiker så som Gudrun, Gustav eller Göran Greider. En sida, en härskande idé. Är vi redo för deras drev? Vad händer när våra soldater faktiskt krigar och dödar människor, säkerligen även några oskyldiga civila? Vad händer när vi tillfälligt allierar oss med länder som för omoraliska krig på andra håll, t.ex. USA och dess kontraproduktiva krig i Irak.

Som sagt är jag övertygad om att beslutsfattarna lever i en realpolitisk värld men våra kanske mest inflytelserika makthavare; medierna och ovan nämnda frilansare lever väldigt långt ifrån den. Det här vore ju såklart inget problem om tabloidpressen vore en isolerad sfär som sågs som t.ex. enbart underhållning.

I Sverige är samhällsdebatten så underutvecklad att det bara finns en enda, och denna enda är i sin tur så underutvecklad att den desperat väver ihop allt som händer i en och samma trasmatta för att över huvud taget finna existensberättigande. Rent skvaller kan på fullaste allvar debatteras i veckor på kultursidorna utifrån något slags påhittat samhällsperspektiv. Den här debatten drivs av ovan nämnda institutioner tills den rullar av sin egen kraft och slutligen leder fram till att huvuden rullar. Vem vågar yttra kontroversiella åsikter eller ta svåra beslut i ett sådant klimat? Svaret är ingen och det har gjort Sverige till ett intellektuellt U-land och ett politiskt korrekt elitsamhälle. Vår tids adel är de som skriker högst att de följer strömmen. Ett samhälle styrt av döda fiskar.

Problem solved.

Nyss hemkommen efter ännu en domarskandal på Söderstadion.

Domaren menar att han var tvungen att avbryta matchen på grund av inkastade föremål. Här är de allsvenska matcher som hittills i år har drabbats av inkastade föremål:

Tabell.

Samtliga alltså. Endast två av dessa matcher har dock avbrutits och båda var på Söderstadion. Den vanliga kvällspressläsaren kanske tror att något våldsamt eller hemskt har inträffat just på Söderstadion när han/hon läser ovanstående statistik. Jag hävdar bestämt att så inte är fallet och min plats i klacken är precis där båda händelserna inträffade.

Första gången fick domaren en ölskvätt i nacken och i kväll vet jag inte riktigt vad han träffades av. Föremålet var nämnligen så litet att det inte syndes.

Det jag vill säga är att om domarkåren skulle vara konsekvent så skulle inte en enda av årets omgångar ha spelats klart. Det är helt uppenbart att linjemännen inte pallar trycket av att ha klacken precis bakom ryggen, något som är unikt för just Söderstadion.

Om linjemännen bara skulle byta sida till offensiv vänsterkant istället för höger som nu är fallet så skulle inte problemet finnas. Det finns mig veterligen inget i reglerna som säger att det vore omöjligt.

Ja jag vet att man inte ska kasta in föremål, det är både dumt och förbjudet men varför kan inte lite realpolitik få tillämpas även inom fotbollen.

Problem solved.

Yttrandefrihetsbrott/Tryckfrihetsbrott.

Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen är bland svenska folket högt aktade och älskade grundlagar.

I Sverige kan man göra sig skyldig till 18 olika tryckfrihetsbrott. Yttrandefrihetsgrundlagen hanvisar till tryckfrihetsförordningens brottskatalog och därför är yttrandefrihetsbrott samma sak som tryckfrihetsbrott, typ. Okej!?

Hur som helst, här är de 18 olika tryckfrihetsbrott man kan välja att begå:

- Högföräderi.

- Krigsanstiftan.

- Spioneri.

- Obehörig befattning med hemlig uppgift.

- Vårdslöshet med hemlig uppgift.

- Uppror.

- Landsföräderi eller landssvek.

- Landsskadlig vårdslöshet.

- Ryktesspridning till fara för rikets säkerhet.

- Uppvigling.

- Hets mot folkgrupp.

- Brott mot medborgerlig frihet.

- Olaga våldsskildring.

- Förtal.

- Förolämpning.

- Olaga hot.

- Hot mot tjänsteman.

- Övergrepp i rättssak.

Finn tre fel.

Namnbyten.

Ibland behöver man distansiera sig från sin historia och då kan ett namnbyte vara till nytta. Nyen blev Sankt Petersburg som blev Petrograd som blev Leningrad som nu återigen heter Sankt Petersburg. Same shit different name.

Andra tillfällen då namnbyten kan vara aktuella är när kulturella eller språkliga komplikationer uppstår. Honda Fitta blev i Sverige Honda Jazz.

Sedan finns tillfällen då ursprungsnamnet helt enkelt är osexigt, det kan handla om t.ex. tekniska manicker som aldrig var tänkta att behöva kallas vid namn av andra än fackmän. En sådan teknisk manick är den olycksdrabbade flyplanstypen Dash-8 Q400. Jag står inte ut med att höra media snava med tungorna över den obekväma typbenämningen längre. Snälla, döp om skiten till… ja, till vad som helst.

Men man kanske inte ska vänta sig några framsteg i denna fråga då den till stor del ligger på SAS informationsdirektör Hans Ollongrens bord.

SVT vs Al-Jazeera.

Det är ofta jävligt befriande att se på utländska tv-kanaler, dit folkhemscensuren inte når.

Lås in era får, Bajen kommer till byn.

 

Lottningen av uefa-kvalet är klar och Bajen drogs mot norska Fredrikstad.

Tidningarna fortsätter att pissa på oss men just i det här fallet är det ju så överdrivet att det bara blir skoj.

Skrämselpressen, igen.

I Expressen står det idag att barnporrindustrin omsätter 21 miljarder kronor per år.

Jag vet inte hur de får fram den siffran och vem som tjänar på att den överdrivs så kraftigt. Vi räknar lite på det…

Jag minns inte exakt hur många människor det bor i världen nu men om vi säger 7 miljarder gör det 3 kronor per person. Någonstans har jag läst att det finns 1,2 miljarder internetanvändare i världen, det gör 17 kronor och 50 öre per person.

Nu kommer vi in på mer spekulativa siffror… Av de 1,2 miljarder användarna kan vi räkna med att kanske hälften är kvinnor och barn, utan risk för att sabba räknandet kan vi nog dra bort dem. Kvar har vi alltså 600 miljoner internetanvändare, det gör 35 kronor per person. Nu vet inte jag hur många aktiva porrkonsumerande pedofiler det finns där ute men, för att visa det bisarra i siffran 21 miljarder så säger överdriver vi och drar till med 10% av världens befolkning. Om 100 % av dessa skulle betala för barnporr innebär det att de spenderar i snitt 350 kronor per ”person” och år på barnporr. Det är ganska mycket pengar för de där tiomiljontals indiska internetanvändarna, och jag har nog dessutom aldrig hört talas om någon som har spenderat pengar på internetporr över huvud taget.

Om någon nu inte tycker att 350:- är särskilt mycket så kan ni laborera lite med siffran 10% till något rimligare.

Vem vinner på dessa ständiga skrämselrapporter om allt från cancermat till pedofiler? Inte fan är det barnen i alla fall, som inte får bada nakna längre på grund av sina hysteriska kvällspressläsarmorsor, som tror det lurar pedofiler i varenda buske.

Tagga ner, världen är inte så himla farlig. Inte ens på stora stygga internet.