När man talar om trollen.

Jag vet att de flesta av er inte är intresserade, av världen i allmänhet eller Afrika i synnerhet.

Här är i alla fall en skitbra nybörjardokumentär om Darfur och Tchad: The Devil Came on Horseback
Den är lättillgänglig, gripande som fan och har fina bilder, så klicka och kolla innan den försvinner i internetbruset.

Det övergår mitt förstånd hur det kommer sig att vi inte gör någonting. Vad fan gör Carl Bildt? Vad gjorde oppositionen? Vad gör resten av världen? Konflikten i Tchad/Darfur är inte svår att förstå. Den är inte grå på något sätt. Det finns onda förövare och det finns offer, vi vet vad som händer och vi har sagt ”Aldrig igen”. Det är skitenkelt att lösa, med våld.

Varför skickar vi inte bara ner militären och skiter i vad FN som blockeras av Sudans kompisar Kina och Arabvärlden säger? Historien kommer att ge oss rätt. Ge mig ett par veckors militär träning så åker jag ner och dödar det där jävla packet själv. Jag pröjsar biljetten ur egen ficka. Seriöst alltså.

Pyttelilla Sverige kan med vår pyttelilla militära expeditionsstyrka stoppa ett folkmord och rädda hundratusentals liv inom tio dagar från det att beslutet är taget. Nej, just ja… Vi får ju inte lägga oss i andra länders inre angelägenheter. Fuck that!

Snabböversikt, Tchad.

Det pågår många konflikter i Tchad men bara ett folkmord.

Eftersom svensk media vägrar att rapportera vad som sker får väl Hundlivet ta tag i saken.
Den etniska rensningen i östra Tchad är exakt samma som den i Darfur, det är samma arabiska beridna mördarband. De har mer eller mindre mördat och skrämt iväg alla ickearaber på den sidan av gränsen och fortsätter nu över till Tchad för nya villebråd.

Varför ingen vågar säga som det är, nämnligen en etnisk konflikt där medeltidsaraber uppbackade av ”moderna” arabimperialister står för mördandet, övergår mitt förstånd. Det går så jävla bra att peka ut vilka som helst (här kan du infoga Hutsier, Tutsier, Serber, Tyskar, Turkar, Perser, Pashtunier, onda USA-imperialister från Texas, svenska medelålders män eller någon annan) när de gör sig skyldiga till vidrigheter, men uppenbarligen inte araber.

Sverige kommer sannolikt inom några dagar att skicka ner soldater för att skydda de än så länge överlevande flyktingarna, men vi får inte nämna vem de ska skyddas mot!?

Allah akbar kan du vara själv.

Smädelse?

Hälsa på min gosemjukishund, Muhammed heter han.

Den slutgiltiga lösningen.

Annapoliskonferensen:

Ingen har väl missat att det är säsongsstart för såpan om Mellanöstern, denna eviga favoritserie för journalister, politiker och intellektuella. Vi som har hängt med i såpan ett tag vet ungefär vad som händer. Först rapporterar media i positiva tongångar, sedan i moll. Det är själva grunden i den dramaturgiska uppbyggnaden.

Positiva tongångar:

Möjlig fred mellan Israel och Syrien:  Syrien har fått börja ge upp ambitionerna på att vara en maktfaktor i området och detta kan leda till fred. De gamla sovjetiska vapnen som en gång gjorde att Baathisterna i Damaskus kunde utöva inflytande på omgivningen duger inte längre till annat än att knappt utöva inflytande på den egna befolkningen.

Oavsett vad USA eller Israel tidigare har låtit påskina så är Assad ett kort att satsa på, det vet alla. Alternativet till Baathisterna är en islamistisk stat i kaos och det vill ingen annan än de mest cyniska hökarna i Washington och Jerusalem (och givetvis islamisterna själva) ha. Ett Syrien tillräckligt svagt för att inte sätta skräck i omgivningen men tillräckligt starkt för att hålla fittsnidarna och bögstenarna på plats kan alltså leda till en evig fred med Israel. Jag kan till och med tänka mig att Israel så småningom gör avkall på Golanhöjderna då dessa har spelat ut sin roll som militärstrategiskt viktiga. Man lobbar inte granater från bergstoppar längre. En färskvattengaranti borde man kunna ordna så snart ett seriöst fredsavtal skrivs under.

Ett klartecken för en tvåstatslösning: En överenskommelse om att en tvåstatlösning accepteras och är den väg som ska gås ”skrivs” under av ALLA parter.

Hamas avradikaliseras: Tvärt emot vad svensk media rapporterar har Hamas attacker från Gaza i stort sett upphört sedan de vann valet. Attackerna fortsätter givetvis men nu är det Islamiska Jihad som står för dem. I retoriken är de fortfarande precis lika världsfrånvända, människofientliga och fascistiska som tidigare. Att de tillfälligt har upphört med attackerna mot Israel skulle dock med en stor portion optimism i framtiden kunna leda till att de går igenom samma process som PLO – Fatah.

Den heta potatisen -Flyktingarnas rätt att återvända, svalnar: Ingen, och jag menar ingen tror på fullaste allvar att flyktingarna någonsin kommer att få återvända till det som idag är Israel. De sista håller på att dö ut av ålderdom och det är bra för fredsprocessen. Deras ättlingar kommer att erbjudas medborgarskap av Palestina, med lite tur någon arabgranne och givetvis av världens samvete; Sverige. Men ALDRIG av Israel. Ju förr omvärlden slutar låtsas som att det skulle vara ett realistiskt alternativ desto lättare går fredsarbetet. Jag ser tydliga tecken på att man slutar låtsas.

Den starkes rätt: Det här är ingen idé som är särskilt populärt i Sverige men faktum är att nu när Israel fullständigt dominerar ekonomiskt och framförallt militärt finns en chans att de agerar lite oportunistiskt och gör slut på problemen. De kan ta en karta och säga – Det här vårt, resten skiter vi! Sedan sätta taggarna utåt och uthärda den shitstorm som blåser in från omvärlden tills den bedarrar.

Moll:

Arabvärlden radikaliseras: Tvärt emot vad som hände med PLO är Hamas med flera inte lika uteslutande beroende av vad som händer i den direkta omgivningen och i relationen med Israel. PLO var en nationalistisk kamporganisation som slogs för PALESTINIERNAS sak. Hamas är en religiös kamporganisation som på blodigt allvar slåss för TOMTAR och TROLLS skull. De påverkas i högre grad av vad som händer i t.ex. Irak och Pakistan och hela resten av den konspiratoriska muslimska världen.

De senaste 20 åren har arabvärlden radikaliserats enormt mycket och efter 9/11 har det accelererat till en global upploppsliknande nivå. För 20 år sedan var en arab något exotiskt som flirtade med svenska medelålders kvinnor på deras semester i Tunisien. Nu är en arab en man som kallar samma kvinna för hora och tvingar sina ”egna” kvinnor att bära burka. Libaneser och Palestinier var mellanösterns västerlänningar för inte alls länge sedan. Det är svårt att föreställa sig nu.

Ett klartecken för en tvåstatslösning är ingen lösning: Det är svårt att se hur en tvåstatslösning efter dagens tänkta modell skulle kunna fungera. Ett Israel och ett Palestina bestående av Västbanken och Gazaremsan med Jerusalem som en delad huvudstad. Man pratar seriöst om någon slags tunnel eller korridor mellan Gaza och Västbanken för att sammanbinda territorierna och ge dem något uns av hopp till en livskraftig stat. Redan nu, medan det endast är en enstatslösning ser vi tecken på något som liknar en trestatslösning. Ett Israel, ett Västbanken och ett Gaza med Jerusalem som huvudstad för enbart Israel.

Iran skaffar kärnvapen: Om vissa ser Israel som en aggressiv aktör nu är det inget mot den rabiessmittade hund de kommer att vara om Iran skaffar kärnvapen. Eller Iran kommer inte att skaffa kärnvapen. Det händer helt enkelt inte.

Samanfattningsvis:  Såpan fortsätter.

Jag älskar Danmark.

Valet i Danmark är helt fantastiskt.

Det är spännande jämnt, innehåller nya partier och nya grepp. I går t.ex. delade en socialdemokratisk politiker och imam ut en fatwa mot soffliggarna. Han hotar de som inte röstar med; De havner i helvede.

Jag hoppas att våra svenska partier kan söka lite insperation på andra sidan sundet till 2010, både vad gäller retoriken och innehållet.

Att nämna saker vid dess rätta namn.

I understand and agree with the analysis of the problem. There is an imminent threat. It manifested itself on 9/11. It’s real and grave. It is as serious a threat as Stalinism and National Socialism were. Let’s not pretend it isn’t. I think people as reasoned as Tony Blair looked at the world and didn’t want to be Neville Chamberlain, who came back from meeting with Hitler with a piece of paper saying ”peace in our time,” while Hitler was planning to cross the channel from France.

/Bono

Vi ÄR bättre än de andra.

Jag har länge haft en molande känsla av att kulturrelativismen är en av samhällsdebattens största knutar. Jag tänkte lösa den åt oss.

På det nationella såväl som på det internationella planet har förespråkarna av nämnda samvetslära under decennier satt käppar i hjulen för välstånd och utveckling. Kulturrelativismen kan ses som en slags motreaktion på den gamla kolonialismen och de mer eller mindre rasistiska idéerna som dominerade för snart hundra år sedan.

Problemet med motreaktioner är att de ofta träffar snett, med ett stolpskott som följd. Det är dock trots allt ett skott och i de grumliga röda vatten dessa relativister simmar i ses det som bra nog. De ligger nu under med 8-0 men fortsätter stoiskt att framhålla stolpskotten som lika mycket värda. Efter matchen samlas de på Carmen för en öl och firar skottstatistiken som visar att de sköt mest. – Mål är inte allt som räknas, säger de.

Jo, när det handlar om fotboll och samhällsbyggande är faktiskt mål det som räknas, inte mål som i slutpunkt eller famtid, mål som i att träffa rätt. Det dör och förtrycks miljoner männsikor världen över i onödan just på grund av kulturrelativismen.

I vår kultur är vi rationella. I många andra kulturer låter man t.ex. tro gå före. I väst är till och med gud hyggligt rationell.

I vår kultur är vi självritiska. Det som nu har kommit att bli västvärlden har begått otaliga brott och ogärningar genom tiderna. Vi skäms för det och tar lärdom. I många andra kulturer försvaras även de mest vidriga illgärningar med historierevisionism som sköld och svärd.

I vår kulur är vi sanningssökande. Sanningen ses här som ett mål i sig själv och vi behöver inte ha ett syfte med att söka den. I många andra kulurer kan inte den vetenskapliga sanningen accepteras om den strider mot t.ex. religiösa dogmer.

I vår kultur är samhällena sekulära. Att kyrkan och samhället separeras från varandra är för oss självklart. I en del andra kulturer råder motsatsen. Tydligaste och mest extrema exemplet är den islamska kulturen.

I vår kultur tillämpas ”rule of law” (översättning?). Lagarna styr men lagarna bestäms av folket. Existerar det ens i någon annan kultur än den västerländska demokratiska?

I vår kultur eftersträvas likhet inför lagen. I många andra kulturer är motsatsen det självklara. Den islamska är den mest utbredda, där man gör åtskillnad mellan muslimer och ickemuslimer, mellan kvinnor och män, med mera.

I vår kultur råder åsiktsfrihet och i stort sett yttrandefrihet. Det existerar sannolikt även i en del andra små kulturer om än inte till närmelsevis så fast förankrat som hos oss.

I vår kultur eftersträvas de mänskliga rättigheterna. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 är för oss redan en central del i vår freds- och konflikthantering. I många andra kulturer ses den bara som ett byrokratiskt hinder.

I vår kultur eftersträvas en liberal demokrati. Alla etniska, religiösa och sexuella minoriteter åtnjuter samma rättigheter som majoriteten. Det mina damer och herrar, det föraktas över i stort sett hela planeten förutom i just vår överlägsna kultursfär.

Det är dags att återupprätta kulturimperialismens rykte.

HTB

Läste nyss att det endast är sex avsnitt kvar av Home Town Baghdad.

För er som inte redan följer serien rekomenderar… Nej, jag beordrar er att klicka er vidare dit med det samma. Jag kommer verkligen att sakna Saif, Adel, Ausama och de andra när det sista avsnittet har sänts. Hoppas de kan fortsätta meddela sig på något sätt, från var i världen de än landar.

Avsnitt 1:

Fråga doktorn, på arabiska.