Tack så mycket!

Ibland händer det att man får olika målgruppsinriktade erbjudanden i brevlådan. Oftast tar man dem som en förolämpning.

Alldeles nyss kom någon slags biljett till stureplansgruppens senaste tillskott Ambassadeur. Så här står det i det medföljande brevet:

En bra nyhet för dig som inte blir yngre!

Det sägs att varje ålder har sina glädjeämnen. Visst, men det finns också ett glädjeämne som gäller nästan varje ålder – nämnligen att gå ut och roa sig på lokal. Och oavsett hur gammal du råkar vara, vill du väl inte gärna känna dig just gammal när du går på krogen? Därför finns det äntligen en nattklubb där 25-åringar är yngst i klassen. En sofistikerad om än exalterande mötesplats för dig som är lite äldre men gärna ung.

Stockholms nattliv har länge saknat en ambassadör för dig som är mogen i sinnet och vital i själen - men också har höga krav på service och atmosfär. Därför har vi blåst liv i Kungsgatan och skapat en ambitiös och kittlande nöjeslokal på nr 18. Vi har givit dig och dina vänner Ambassadeur.

Ambassadeur är öppet från fredag till lördag slår upp portarna redan vid nio, så att du kan unna dig en bit mat från Nobel-kocken Karl Ljungs lätta barmeny och ta en avslappnad cocktail eller två i takt med nattens tempoökning, som skruvas upp med smakfull housemusik. Sista låten spelas vid fyra – en unik stängningstid, som öppnar upp en efterlängtad medelväg för dig som är vuxen nog att stanna ute efter tre, men gammal nog att gå hem innan fem.

Vi tror du skulle trivas bra, och för att verkligen få chansen att bevisa det bjuder vi gärna på entrén för dig och en vän vid första besöket. Så ta med bifogat frikort och förbered dig på en helt ny upplevelse.

Varmt välkommen till Ambassadeur redan i helgen.

Precis där.

En gång när jag var hos tandläkaren borrade han mig i Thalamus. Det är därför terapi och hjärtesaker inte längre biter som de ska.

Chicks with guns igen.

En gång i tiden hände det sig så att jag under några timmar blev förhörd av en sån där, hon var sjukt het och jag tappade såklart fattningen fullständigt.

Den som tycker det verkar konspiratoriskt eller kanske till och med sexistiskt att påstå att det skulle vara en medveten strategi från IDF:s sida har aldrig varit i Israel.

Samtidigt som frågorna om mina förehavanden i landet regnade som raserisaliv hagelskurade anklagelserna om att jag inte tog henne på allvar för att hon var en snygg tjej, som grädde på moset kom dessutom små instick av komplimanger och subtila flirtande antydningar. Hur fan försvarar man sig mot något sådant? 

Internet ÄR en fluga.

 

Jag ska nu sälla mig till den lilla exklusiva skaran människor som ser slutet av internet.

Ines Uusmann sa redan 1996 att: Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet.

Sällan har väl någon svensk politiker blivit lika utskrattad för ett citat som stackars Ines, jag menar dock att hon inte är helt ute och cyklar. Låt mig förklara genom att först definiera internet så som Ines och jag ser det.

Den delen av internet de flesta av oss ser och använder är www. Övriga internet ser jag inget slut på och lämnar åt andra att bedöma. Www Används nästan uteslutande åt reklam, porr, kunskap och socialiserande, för dessa fyra element ser jag en framtid för porr och reklam.

Kunskapsinhämtning / -spridande på www är fantastiskt i dagsläget men kanske inte imorgon. Vi ser redan hur informationen korrumperas av särintressen till i bästa fall slarvigt felaktig, i värsta fall ren propaganda och lögn på olika wikisidor och fackforum. Denna information används flitigt av, förutom vetgiriga privatpersoner även av t.ex. etablerad media. I dag innebär detta endast att informationen på www inte har någon status som källhänvisning i den akademiska världen. Imorgon kan den faktiska faktan, själva källorna ha holkats ur och förändrats av en miljard människor på internet som baserar sin sanning på vad de har läst på wikipedia. En dammig källa i verkliga världen har inte mycket att sätta emot the might of www.

Socialiserandet som är www:s the shit nu kan väl ändå inte hotas? Jo det är precis vad som sker runt om i alla världens tekniska högskolor och universitet. Överallt sitter just nu en massa nördar och skickar ut surfrobotar på olika chatsidor, forum och communitys. Det är en stor grej i den tekniska världen nu. Dessa robotar har som enda uppgift att skapa något som efterliknar en artificiell intelligens, en möjlighet att efterlika mänskliga konversationer och beteenden men är än så länge inte särskilt framgångsrika. Första gången jag stötte på detta fenomen var för några år sedan då någon programerare hade skapat en konversationsrobot. Denna robot var ungefär lika lätt att konversera med som min barndoms bästa vän, labradoren Dolly.

De blir emellertid allt bättre på sin uppgift och i och med framstegen som sker inom området kommer allt fler av dessa digitala bimbos befolka den sociala delen av internet. Forskning kallas det visst, jag kallar det irritationsmoment. Om inte allt för många år kommer det krävas ett ganska idogt arbete för att lista ut vem som är en snygg tjej på söder som vill ses i baren på Sjögräs, och vem som är en skapelse av KTH med uppgift att lära sig mer om mina konversationsvanor och intressen.

Tro inte att den vanliga sociala människan någonsin har erövrat internet från nörden. De lånade bara ut det för att kunna studera hur de skulle få ett fungerande socialt liv, medelst robotflickvänner.

Mina 15 minuter.

 

Det var nyårsafton 1985 och Ulf Lundell framförde en låt han hade skrivit om mig. Nu har tydligen någon hittat en inspelning av detta och lagt ut den på Youtube.

Handelsresande i död.

Igår kom jag av en händelse att konversera med några representanter för ett internationellt tobaksbolag.

De var ute och firade en avslutad affär eller något sådant medelst middag och drinkar. Vi möttes i ett rökrum, de bjöd mig på ett halvt paket cigg och ingen gång tidigare i min karriär som rökare har jag känt så starkt att det är en vansinnig last jag bär på.

Deras högljudda skratt var sådana som är typiska för försäljartyper på krogen, nära till hands men inte särskilt hjärtliga. Där slutade dock alla likheter. 

De bredaxlade kavajerna matchade deras fasta lite för hårda handslag och de sju männen, för de var ju såklart män, såg alla ut som gangstrar. Stora gula leenden matchade guldlänkarna runt deras tjurnackar och var en stark påminnelse om att branchen de verkar i är ohälsosam men lönsam.

Till ungdomarna.

Ofta när jag befinner mig i utelivet dyker det gamla ”det var bättre förr” upp i tanken. 

Jag antar att alla generationer tänker ungefär likadant när de nyss har passerat den mest utgångsintensiva åldern. Dock måste ett visst mått av erfarenhet och åldersvisdom ändå få komma till tals år 2007, i all välmening:

Det är lätt hänt att man romantiserar Tuben, Fritz Corner, G-klubben, Hannas källare osv. men det var ju egentligen skitställen, riktigt ruttna jävla pisshak. De som säger något annat var för fulla för att egentligen minnas. Tyvärr har romantiken runt dessa ställen dröjt sig kvar ända tills nu när äntligen en ny generation har börjat ta över, och tendenser till att släppa retroeländet äntligen kan skönjas vid horisonten, någonstans runt regeringsgatan.

Vad klagar jag över då?

Jo… Var är knullandet någonstans? Det knullades för fan till och med mer på Metropolis än det görs nu. Poptårtornas små spädbleka tonårskroppar skälvde förvisso bara av längtan efter kärlek och tonårshångel. De visste det inte då men, egentligen var det kuk de ville ha och ge. Allt det där löstes på samma sätt som vi alltid har klivit över parningströskeln här i Sverige, med kopiösa mängder mjöd, flugsvamp och slagsmål. Det sistnämnda existerade förvisso inte på just Metropolis men det hade fysiologiska orsaker, snarare än sociologiska.

Kanske är det ett resultat av de senaste årens prydhet förtäckt som politisk korrekthet. Kanske är det ett resultat av högre alkoholpriser. Kanske är det ett resultat av att man sprider ut alkoholintaget över veckans alla dagar. Jag skiter egentligen i vilket bara ni börjar knulla och droga igen. Det är jättekul att ni klär ut er på Teatron och att ni dansar till klockan två(?) på natten, verkligen, men jag lovar… Det är ännu roligare om ni är jävligt påverkade under tiden.

Det finns en anledning till att det var vi som uppfann AIDS och Klamydia. Vad har ni fått för straff för era synder… Fågelinfluensan?

Öga för öga.

Min barndom var rena rama bombidibombadobulleriballareskrattarebyn.

Sen kom Trent Reznor med Something I Can Never Have -89 och resultatet blev ett 90-tal som jag fortfarande försöker återhämta mig från. Mina barndomsvänner hette typ Per och Anna-Karin Larsson. Mina tonårsvänner hette Krilleminell och Maria Rökhosta.

När Nine Inch Nails nu kommer till Stockholm väntar jag på honom med ett snipergevär.

Plötsligt händer det.

 

En skitsnygg, smart och trevlig 20-årig tjej sa till mig igår: ”Hunden, du är ungefär som en dansbandssång. Man gillar dig i smyg liksom”.

Komplimangers värde beror ju såklart på situationen och på personen som säger den. Om en fet och ful tjej hade givit mig den hade jag inte alls tyckt att det var fint, det hade snarare setts som en slags underdånig gest av beundran. Nu blev jag dock rörd och glad. Tänk er alltså för innan ni ger komplimanger. Aldrig uppåt i näringskedjan.

Alla människor är lika mycket värda.

 

Jag var på en fest med anknytning till modeveckan igår.

Sjuhundra personer och alla var smala, hyfsat snygga, 20 år och jävligt tråkiga, utom en tjej; Hon var fet, ful och spydde ner sig själv i en skinnsoffa. Jag förstår henne och skänker här ett tröstens ord:

 Var inte ledsen över ditt utseende, jag tycker att alla tjejer är snygga….

.

.

.

.

.

.

. 

.

.

.

.

.

.

. 

…med sperma i ansiktet.