End of the world as we know it.

Allah akbar kan du vara själv.

Peace in our time.

Ett ord saknas i det svenska språket.

Trots att jag kanske är fördomsfull och inskränkt så gillar jag inte alltid att generalisera.

Jag söker ett ord för en viss typ av människor. De jag syftar på är oftast unga, ofta invandrare eller 2:a generationens invandrare men inte alltid, de bor nästan alltid i någon miljonprogramsförort, de stör mig på tunnelbanan och på bussen, på sommaren rånar vissa av dem de andra ungdomar på deras EU-mopeder, de är ofta högljudda och stökiga och de tycker att mobiltelefoner är statusprylar, och så vidare. Ja, ni fattar vilka jag syftar på.

Invandrargäng? De är ju inte alltid invandrare.

Ungdomar? Ja oftast är de ungdomar men alla ungdomar stämmer ju in på ovanstående beskrivning.

Kriminella ungdomar? Nja, jag tror inte att alla som beter sig som apor på tunnelbanan är kriminella. Tonåringar är helt enkelt dryga.

Ungdomsgäng? Ett moppegäng i Rättvik är också ett ungdomsgäng.

Förortsgäng? Ja alla fattar vad man menar när man säger förortsgäng men, gängen i Danderyd eller Enskede är ju egentligen också förortsgäng.

Det är märkligt att det inte finns någon vedertagen term för de här människorna som man ser varje dag. Kom nu inte och säg att du inte klumpar ihop människor på det här sättet och därför inte ser ett behov av ett samlingsbegrepp. Alla, åtminstone i storstäderna, kan plocka ut en grupp sådana här människor bland tusen andra men ingen vet vad de ska kallas.

Dagens bild.

En man ger blommor till irakiska soldater:

Några sekunder senare är de mördade av en självmordsbombare:

Åttatusen miljarder.

Aftonbladet kör för en gångs skull en semiintressant artikelserie om bistånd.

Det intressanta är inte ämnet i sig, det är att man faktiskt vågar sig på att vara lite kritisk trots den obekväma sanningen som uppenbaras för de blinda. De senaste 40 åren har enbart Afrika erhållit astronomiska 8000 miljarder i bistånd. Siffran är ju helt absurd och i skuggan av den svarta kontinentens fortsatta problem är den bokstavligt talat helt oförståelig.

Jag har tidigare nämnt något om det obehagliga i 1%-målet och nu verkar det faktiskt som att opinionsbildarna så väl som de styrande börjar få upp ögonen för det. När till och med Aftonbladet börjar kika under stenen dröjer det nog inte länge innan det har avskaffats. Ju förr desto bättre.

Enbart Sverige har till enbart Tanzania gett 29 miljarder kronor. Har Tanzania utvecklats nämnvärt? Nja. Har vi kastat 29 miljarder i sjön? Nja. Visst finns det exempel på hur enskilda byar har fått rent vatten och skolor som tack vare svenskt bistånd har fåt pennor att skriva med. Om man skulle följa varje skänkt krona under några år skulle man dock se att den stora merparten i slutänden har gått till personer och ändamål som det svenska folket aldrig någonsin skulle ställa upp för. De pengar som gör nytta äts med råge upp av de som gör skada. Vårt bistånd SKADAR alltså mer än det hjälper.

Vad ska vi göra då? Ska vi riva handelshindren, slopa biståndet och låta afrika sköta sig självt? Ptja, det är en lösning som man från liberalt håll ofta hör. De ser likt de socialistiska biståndsivrarna, Afrika och afrikaner som en homogen enhet, eller i bästa fall flera mindre. Man bortser på något mystiskt sätt från de enskilda människornas situation och tänker på något ännu mer mystiskt sätt, att så länge afrikaner dödar afrikaner är det lite synd om dem men inte tillräckligt. Att det skulle vara ”deras” rätt att förtrycka och tortera ”deras eget” folk. Att det är den vita europeiska mannens fel att afrikaner mördar varandra. Det dåliga samvetet för ingenting spökar igen.

Om man tog 8000 miljarder och la dem på en civil och en militär expeditionsstyrka skulle man kunna sätta stora delar av Afrika under tvångsförvaltning i stort sett för alltid. En ny kolonialism alltså.

Den tidigare kolonialismen var ju inte bra, som vi alla vet. Jag menar att den drevs av rent giriga skäl och i en tid då rastänkandet sågs som något självklart. Vi lever i en annan tid nu, en tid där humanismen och männsikovärdet har vunnit över ideologierna. Jag menar att Sverige för 29 miljarder kronor redan om ett par år skulle kunna ockupera Tanzania under en lång tid och göra det till en drägligare plats för männsikorna att leva i än det är i dagsläget. Är det inte det som räknas? Nej just ja, vi styrs ju fortfarande av ideologier och ett kulturrelativistiskt ”hänsynstagande” som gör att vi inte kan se de enskilda människorna.

Vi har tiotusen personer som arbetar inom biståndssektorn i Sverige. Kan vi inte sätta vapen i händerna på åtminstone dem och låta dom göra något som verkligen hjälper de förtryckta. Det vore bistånd det.

Euforisk skadeglädje på internet.

Igår kväll satt jag och slösurfade på Flashback när plötsligt någon som kallade sig Vuxna Förbannade Hackare postade ett inlägg. Vad som sedan följde går till svensk internethistoria.

Gruppen eller personen som kallar sig Vuxna Förbannade Hackare (i fortsättningen refererat till som VFH) postade ett ”pressmeddelande” på datorsäkerhetsforumet. Det gick i stora drag ut på att VFH är trött på kvällstidningsjournalistik och dokusåpor, följt av en öppen väg in i Aftonbladets mailsystem, över 1000 mailkonton publicerades.

Forumet Flashback är bland mycket annat en stor samlingsplats för människor som hatar Aftonbladet och inom bara några minuter strömmade användarna in i tidningsredaktionens hjärta. Därifrån var det såklart enkelt att bl.a. ta sig vidare in i ”kvällstidningsjournalisternas” facebook- och youtube-konton och lyckan var total. Förutom en hel del vanlig skadegörelse och pubertala skämt snaskades det i hemligheter.

Säga vad man vill om tilltaget men med tanke på den avsky som jag och många fler känner mot kvällstidningarna så är resultatet inte direkt överraskande. Att den här genomruttna samhällsinstitutionen inte har råkat ut för fler ”militanta” aktioner är inte bara förvånande, det är ett bevis för att de har lyckats i sitt korrumperande av våra intellekt. Det finns militanta organisationer som attackerar stadsjeepar men ingen som attackerar kvällspressen. Hur sjukt är inte det egentligen?

Det här hacket eller vad det kallas måste vara ett av de allvarligaste hittills i Sverige. Tänk hur många nervösa tipsare, politiker, militärer, gangstrar, poliser och alldeles vanliga svennebananer som nu biter sina naglar och undrar över vad som har spridits för vinden. Jag hoppas och tror att hackarna inte publicerar sånt som rör vanliga stackars människor. Jag hoppas däremot att journalistpacket behandlas skoningslöst utan pardon och att viktiga samhällsfunktionärer drar sig för att samarbeta med Aftonbladet. Det finns andra seriösare medier att använda sig av i fortsättningen.

Bild från valet i Kenya.