Vampyros lesbos.

Jag hade glömt bort denna fantastiska film med tillhörande ännu mer fantastiska soundtrack. Det var under flera år min favoritknullmusik. Jag hade aldrig efterfester men om jag skulle ha haft det vore detta den perfekta bakgrundsfilmen. Smakprov:

Någon moralist på Youtube har sett till att den är censurerad. I den egentliga filmen finns inga töntiga effektfilter. Möjligtvis vanligt 60-talsvasselin eller stjärnfilter.

Vi ÄR bättre än de andra.

Jag har länge haft en molande känsla av att kulturrelativismen är en av samhällsdebattens största knutar. Jag tänkte lösa den åt oss.

På det nationella såväl som på det internationella planet har förespråkarna av nämnda samvetslära under decennier satt käppar i hjulen för välstånd och utveckling. Kulturrelativismen kan ses som en slags motreaktion på den gamla kolonialismen och de mer eller mindre rasistiska idéerna som dominerade för snart hundra år sedan.

Problemet med motreaktioner är att de ofta träffar snett, med ett stolpskott som följd. Det är dock trots allt ett skott och i de grumliga röda vatten dessa relativister simmar i ses det som bra nog. De ligger nu under med 8-0 men fortsätter stoiskt att framhålla stolpskotten som lika mycket värda. Efter matchen samlas de på Carmen för en öl och firar skottstatistiken som visar att de sköt mest. – Mål är inte allt som räknas, säger de.

Jo, när det handlar om fotboll och samhällsbyggande är faktiskt mål det som räknas, inte mål som i slutpunkt eller famtid, mål som i att träffa rätt. Det dör och förtrycks miljoner männsikor världen över i onödan just på grund av kulturrelativismen.

I vår kultur är vi rationella. I många andra kulturer låter man t.ex. tro gå före. I väst är till och med gud hyggligt rationell.

I vår kultur är vi självritiska. Det som nu har kommit att bli västvärlden har begått otaliga brott och ogärningar genom tiderna. Vi skäms för det och tar lärdom. I många andra kulturer försvaras även de mest vidriga illgärningar med historierevisionism som sköld och svärd.

I vår kulur är vi sanningssökande. Sanningen ses här som ett mål i sig själv och vi behöver inte ha ett syfte med att söka den. I många andra kulurer kan inte den vetenskapliga sanningen accepteras om den strider mot t.ex. religiösa dogmer.

I vår kultur är samhällena sekulära. Att kyrkan och samhället separeras från varandra är för oss självklart. I en del andra kulturer råder motsatsen. Tydligaste och mest extrema exemplet är den islamska kulturen.

I vår kultur tillämpas ”rule of law” (översättning?). Lagarna styr men lagarna bestäms av folket. Existerar det ens i någon annan kultur än den västerländska demokratiska?

I vår kultur eftersträvas likhet inför lagen. I många andra kulturer är motsatsen det självklara. Den islamska är den mest utbredda, där man gör åtskillnad mellan muslimer och ickemuslimer, mellan kvinnor och män, med mera.

I vår kultur råder åsiktsfrihet och i stort sett yttrandefrihet. Det existerar sannolikt även i en del andra små kulturer om än inte till närmelsevis så fast förankrat som hos oss.

I vår kultur eftersträvas de mänskliga rättigheterna. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 är för oss redan en central del i vår freds- och konflikthantering. I många andra kulturer ses den bara som ett byrokratiskt hinder.

I vår kultur eftersträvas en liberal demokrati. Alla etniska, religiösa och sexuella minoriteter åtnjuter samma rättigheter som majoriteten. Det mina damer och herrar, det föraktas över i stort sett hela planeten förutom i just vår överlägsna kultursfär.

Det är dags att återupprätta kulturimperialismens rykte.