Smädelse?

Hälsa på min gosemjukishund, Muhammed heter han.

Alternativ?

Det är nyttigt med andra infallsvinklar i samhällsdebatten än de från SVT och de stora tidningarna. En dags tittande på nedanstående kvalitetskanal ger mer än ett års tittande på SVT:

http://tv.axess.se

Den slutgiltiga lösningen.

Annapoliskonferensen:

Ingen har väl missat att det är säsongsstart för såpan om Mellanöstern, denna eviga favoritserie för journalister, politiker och intellektuella. Vi som har hängt med i såpan ett tag vet ungefär vad som händer. Först rapporterar media i positiva tongångar, sedan i moll. Det är själva grunden i den dramaturgiska uppbyggnaden.

Positiva tongångar:

Möjlig fred mellan Israel och Syrien:  Syrien har fått börja ge upp ambitionerna på att vara en maktfaktor i området och detta kan leda till fred. De gamla sovjetiska vapnen som en gång gjorde att Baathisterna i Damaskus kunde utöva inflytande på omgivningen duger inte längre till annat än att knappt utöva inflytande på den egna befolkningen.

Oavsett vad USA eller Israel tidigare har låtit påskina så är Assad ett kort att satsa på, det vet alla. Alternativet till Baathisterna är en islamistisk stat i kaos och det vill ingen annan än de mest cyniska hökarna i Washington och Jerusalem (och givetvis islamisterna själva) ha. Ett Syrien tillräckligt svagt för att inte sätta skräck i omgivningen men tillräckligt starkt för att hålla fittsnidarna och bögstenarna på plats kan alltså leda till en evig fred med Israel. Jag kan till och med tänka mig att Israel så småningom gör avkall på Golanhöjderna då dessa har spelat ut sin roll som militärstrategiskt viktiga. Man lobbar inte granater från bergstoppar längre. En färskvattengaranti borde man kunna ordna så snart ett seriöst fredsavtal skrivs under.

Ett klartecken för en tvåstatslösning: En överenskommelse om att en tvåstatlösning accepteras och är den väg som ska gås ”skrivs” under av ALLA parter.

Hamas avradikaliseras: Tvärt emot vad svensk media rapporterar har Hamas attacker från Gaza i stort sett upphört sedan de vann valet. Attackerna fortsätter givetvis men nu är det Islamiska Jihad som står för dem. I retoriken är de fortfarande precis lika världsfrånvända, människofientliga och fascistiska som tidigare. Att de tillfälligt har upphört med attackerna mot Israel skulle dock med en stor portion optimism i framtiden kunna leda till att de går igenom samma process som PLO – Fatah.

Den heta potatisen -Flyktingarnas rätt att återvända, svalnar: Ingen, och jag menar ingen tror på fullaste allvar att flyktingarna någonsin kommer att få återvända till det som idag är Israel. De sista håller på att dö ut av ålderdom och det är bra för fredsprocessen. Deras ättlingar kommer att erbjudas medborgarskap av Palestina, med lite tur någon arabgranne och givetvis av världens samvete; Sverige. Men ALDRIG av Israel. Ju förr omvärlden slutar låtsas som att det skulle vara ett realistiskt alternativ desto lättare går fredsarbetet. Jag ser tydliga tecken på att man slutar låtsas.

Den starkes rätt: Det här är ingen idé som är särskilt populärt i Sverige men faktum är att nu när Israel fullständigt dominerar ekonomiskt och framförallt militärt finns en chans att de agerar lite oportunistiskt och gör slut på problemen. De kan ta en karta och säga – Det här vårt, resten skiter vi! Sedan sätta taggarna utåt och uthärda den shitstorm som blåser in från omvärlden tills den bedarrar.

Moll:

Arabvärlden radikaliseras: Tvärt emot vad som hände med PLO är Hamas med flera inte lika uteslutande beroende av vad som händer i den direkta omgivningen och i relationen med Israel. PLO var en nationalistisk kamporganisation som slogs för PALESTINIERNAS sak. Hamas är en religiös kamporganisation som på blodigt allvar slåss för TOMTAR och TROLLS skull. De påverkas i högre grad av vad som händer i t.ex. Irak och Pakistan och hela resten av den konspiratoriska muslimska världen.

De senaste 20 åren har arabvärlden radikaliserats enormt mycket och efter 9/11 har det accelererat till en global upploppsliknande nivå. För 20 år sedan var en arab något exotiskt som flirtade med svenska medelålders kvinnor på deras semester i Tunisien. Nu är en arab en man som kallar samma kvinna för hora och tvingar sina ”egna” kvinnor att bära burka. Libaneser och Palestinier var mellanösterns västerlänningar för inte alls länge sedan. Det är svårt att föreställa sig nu.

Ett klartecken för en tvåstatslösning är ingen lösning: Det är svårt att se hur en tvåstatslösning efter dagens tänkta modell skulle kunna fungera. Ett Israel och ett Palestina bestående av Västbanken och Gazaremsan med Jerusalem som en delad huvudstad. Man pratar seriöst om någon slags tunnel eller korridor mellan Gaza och Västbanken för att sammanbinda territorierna och ge dem något uns av hopp till en livskraftig stat. Redan nu, medan det endast är en enstatslösning ser vi tecken på något som liknar en trestatslösning. Ett Israel, ett Västbanken och ett Gaza med Jerusalem som huvudstad för enbart Israel.

Iran skaffar kärnvapen: Om vissa ser Israel som en aggressiv aktör nu är det inget mot den rabiessmittade hund de kommer att vara om Iran skaffar kärnvapen. Eller Iran kommer inte att skaffa kärnvapen. Det händer helt enkelt inte.

Samanfattningsvis:  Såpan fortsätter.

Tack så mycket!

Ibland händer det att man får olika målgruppsinriktade erbjudanden i brevlådan. Oftast tar man dem som en förolämpning.

Alldeles nyss kom någon slags biljett till stureplansgruppens senaste tillskott Ambassadeur. Så här står det i det medföljande brevet:

En bra nyhet för dig som inte blir yngre!

Det sägs att varje ålder har sina glädjeämnen. Visst, men det finns också ett glädjeämne som gäller nästan varje ålder – nämnligen att gå ut och roa sig på lokal. Och oavsett hur gammal du råkar vara, vill du väl inte gärna känna dig just gammal när du går på krogen? Därför finns det äntligen en nattklubb där 25-åringar är yngst i klassen. En sofistikerad om än exalterande mötesplats för dig som är lite äldre men gärna ung.

Stockholms nattliv har länge saknat en ambassadör för dig som är mogen i sinnet och vital i själen - men också har höga krav på service och atmosfär. Därför har vi blåst liv i Kungsgatan och skapat en ambitiös och kittlande nöjeslokal på nr 18. Vi har givit dig och dina vänner Ambassadeur.

Ambassadeur är öppet från fredag till lördag slår upp portarna redan vid nio, så att du kan unna dig en bit mat från Nobel-kocken Karl Ljungs lätta barmeny och ta en avslappnad cocktail eller två i takt med nattens tempoökning, som skruvas upp med smakfull housemusik. Sista låten spelas vid fyra – en unik stängningstid, som öppnar upp en efterlängtad medelväg för dig som är vuxen nog att stanna ute efter tre, men gammal nog att gå hem innan fem.

Vi tror du skulle trivas bra, och för att verkligen få chansen att bevisa det bjuder vi gärna på entrén för dig och en vän vid första besöket. Så ta med bifogat frikort och förbered dig på en helt ny upplevelse.

Varmt välkommen till Ambassadeur redan i helgen.

De döda fiskarnas adel.

I onsdags togs ett riksdagsbelut om att skicka ett skyttekompani om ca. 200 soldater till Tcad.

Media har börjat få upp ögonen för sveriges militära insatser utomlands, gott så. Dock letar de febrilt efter infallsvinklar som passar in i deras grumliga tanke- och idéklimat. Exempel på det är Gustav Fridolins Kalla fakta-reportage från i våras om den svenska Afghanistanstyrkan, ett reportage där han försökte skapa en skandal av att svenskarna hade varit i strid och dödat en lokal maffialedare/krigsherre. Ett annat exempel är Sveriges radios program Konflikt som i söndags ägnade en timme åt det klyschiga ämnet; Är våra svenska pojkar och flickor beredda på att de kan råka döda någon?

Psykologiska förberedelser ÄR viktiga men fokus för dem måste vara vanlig krishantering, inte politiskt tillrättalagd programering som har till syfte att göra rödvinssippande kultursideskribenter av våra hjältar. Våra soldater ska vara förberedda för världen, inte för rädda för Gustav Fridolin.

Sverige kan om bara några veckor ha uppåt 4000 soldater i aktiv utlandstjänst. Det är ett riktigt ansenligt antal även i ett internationellt perspektiv. Jag har faktiskt svårt att erinra mig någon motsvarighet i världen, förutom direkt krigförande länder som t.ex. USA eller Storbrittanien.

Det här gör mig stolt och glad. Äntligen kan vi göra något riktigt gott för den här planeten, förutom genom ord och diplomati. Sverige har sedan Dag Hammarskjölds tid hållt en relativt hög internationell profil men har tenderat att snacka mycket och göra lite.

Jag är inte det minsta orolig för att våra höga militärer eller politiker skulle ge marchorder om moraliskt tveksamma insatser. Under 50 år har vi skaffat oss en enorm erfarenhet av beslutsprocessen som leder fram till detta och inte en enda gång har vi ens vart nära att trampa i klaveret.

Jag är skitglad över att styret, oavsett vem som sitter vid rodret, genomgående har haft ballarna som krävs för att uträtta sanna hjältedåd.

Jag är dock mycket orolig för samhällsdebatten. Samtidigt som vi har makalöst kompetenta beslutsfattare i de här frågorna har vi sanslöst inkompetenta samhällsdebattörer inom samma område. Vi har i själva verket ingen debatt alls om detta. Debatten drivs av kultursidorna, SVT och frilansande politiker så som Gudrun, Gustav eller Göran Greider. En sida, en härskande idé. Är vi redo för deras drev? Vad händer när våra soldater faktiskt krigar och dödar människor, säkerligen även några oskyldiga civila? Vad händer när vi tillfälligt allierar oss med länder som för omoraliska krig på andra håll, t.ex. USA och dess kontraproduktiva krig i Irak.

Som sagt är jag övertygad om att beslutsfattarna lever i en realpolitisk värld men våra kanske mest inflytelserika makthavare; medierna och ovan nämnda frilansare lever väldigt långt ifrån den. Det här vore ju såklart inget problem om tabloidpressen vore en isolerad sfär som sågs som t.ex. enbart underhållning.

I Sverige är samhällsdebatten så underutvecklad att det bara finns en enda, och denna enda är i sin tur så underutvecklad att den desperat väver ihop allt som händer i en och samma trasmatta för att över huvud taget finna existensberättigande. Rent skvaller kan på fullaste allvar debatteras i veckor på kultursidorna utifrån något slags påhittat samhällsperspektiv. Den här debatten drivs av ovan nämnda institutioner tills den rullar av sin egen kraft och slutligen leder fram till att huvuden rullar. Vem vågar yttra kontroversiella åsikter eller ta svåra beslut i ett sådant klimat? Svaret är ingen och det har gjort Sverige till ett intellektuellt U-land och ett politiskt korrekt elitsamhälle. Vår tids adel är de som skriker högst att de följer strömmen. Ett samhälle styrt av döda fiskar.

Gnabb.

Shut up Kate. Det är ju du som är ett dickhead.

Precis där.

En gång när jag var hos tandläkaren borrade han mig i Thalamus. Det är därför terapi och hjärtesaker inte längre biter som de ska.

Jag älskar Danmark.

Valet i Danmark är helt fantastiskt.

Det är spännande jämnt, innehåller nya partier och nya grepp. I går t.ex. delade en socialdemokratisk politiker och imam ut en fatwa mot soffliggarna. Han hotar de som inte röstar med; De havner i helvede.

Jag hoppas att våra svenska partier kan söka lite insperation på andra sidan sundet till 2010, både vad gäller retoriken och innehållet.

Att nämna saker vid dess rätta namn.

I understand and agree with the analysis of the problem. There is an imminent threat. It manifested itself on 9/11. It’s real and grave. It is as serious a threat as Stalinism and National Socialism were. Let’s not pretend it isn’t. I think people as reasoned as Tony Blair looked at the world and didn’t want to be Neville Chamberlain, who came back from meeting with Hitler with a piece of paper saying ”peace in our time,” while Hitler was planning to cross the channel from France.

/Bono

Sarajevo 1993?

Nix, Årstalänken 2007.

Spajs